Inkvarteringskommissionen

Inkvarteringskommissionen: 1557-1879SE/SSA/0210

Redan på 1500-talet förekom "gästning", dvs. inkvartering av trupper i privata bostäder som en borgerlig skyldighet. Efter de båda krigsutbrotten 1741 och 1757 skärptes skyldigheten för borgerskapet att på ena eller andra sättet stå för inkvarteringsbehovet. En särskild Inkvarteringskommission tillsattes som förvaltningsorgan.

De indelta regementena i landsorten hade sin förläggning ordnad genom fasta boställen. I Stockholm var det nödvändigt för de värvade garnisonsregementena att skaffa logi på annat sätt. De flesta inkvarteringarna för manskapet låg i stadens norra utkanter, men någongång i Gamla stan och på Södermalm.

För officerarna var det inkvartering i Klara församling som gällde. 1803 började man lösa problemet med inkvartering genom att bygga kaserner. 600 man från Svea livgarde flyttade då in i nyrenoverade kaserner vid Fredrikshov på Östermalm. Formellt bestod skyldigheten för staden att ordna inkvartering till långt fram på 1800-talet, men i praktiken hade privat inkvartering ersatts av kasernering i kronans (statens) regi.

Inkvarteringskommissionens arkiv innehåller bl.a. protokoll 1758-1868, inkvarteringslängder 1704-1814 och brevböcker 1557-1857.