Stadens kämnarsrätt

SE/SSA/0144A
En kämnärsrätt var den lägre domstol som fanns i större svenska städer från tidigt 1600-tal till mitten av 1800-talet. I Stockholm fanns det till en början en enda kämnärsrätt. Stadens kämnärsrätt omfattade då hela Stockholm. Norra förstaden (Norrmalm) bröts ut och blev en egen stad 1602. Där inrättades 1624 Norra förstadens kämnärsrätt. När Norra förstaden 1635 återfördes till Stockholm fick dock dess kämnärsrätt vara kvar. Stockholm växte, och 1654 inrättades även en kämnärsrätt för Södermalm. Den fick heta Södra förstadens kämnärsrätt.

Så småningom blev Norra förstadens kämnärsrätt opraktiskt stor. Därför delades den 1760 i Norra förstadens östra och Norra förstadens västra kämnärsrätt. Norrmalm var då delat i Östra malmen och Västra malmen. Skillnaden mellan malmarna gick, som namnet visar, vid Malmskillnadsgatan. Kungsholmen räknades till Västra malmen och Ladugårdslandet (senare Östermalm) till Östra malmen.

Kämnärsrätterna handlade både tvistemål och brottmål. Vid tvistemål togs målet upp där den svarande bodde, vid brottmål där brottet begåtts.

År 1840 slogs de fyra kämnärsrätterna ihop till en enda, Stockholms kämnärsrätt, med fyra avdelningar. Stadens kämnärsrätt kallades 1:a avdelningen, Norra västra blev 2:a avdelningen, Södra 3:e avdelningen och Norra östra 4:e avdelningen.

Skillnaden mot tidigare var att målen nu inte fördelades geografiskt utan registrerades centralt och därefter lottades på de fyra avdelningarna.

Vid en omorganisation 1849 upphörde kämnärsrätterna, både i Stockholm och i övriga landet.