Uppfostringsanstalten för flickor

Uppfostringsanstalten för flickor

1870-1954

SE/SSA/1289:57

Anstalten, mycket efterlängtad då man länge saknat en separat uppfostringsinrättning för flickor, låg vid Barnängs tvärgata (Barnängsgatan) 7på Södermalm.Stockholms stads uppfostringsanstalt för flickor, som var det officiella namnet,öppnades 1870 och hade från början plats för 50 flickor. Orsaken till intagningvar oftastatt flickorna var vanvårdade eller saknade föräldrar. Till skillnad mot pojkar som intogs på uppfostringsanstalter var antalet brottsliga flickor väldigt få.De fåtal flickor som var svårhanterliga eller brottsligaförflyttades till Ersta uppfostringsanstalt eller till Magdalenahemmet om man befarade att flickorna var på väg ut i prostitution. Båda sistnämnda anstalterdrevs av Ersta diakonianstalt.

Påuppfostringsanstalten utbildades flickorna till "dugliga tjänarinnor". Mer än hälften av skoldagen ägnades åt kristendomskunskap och praktiskt arbete, framförallt slöjd. Föreståndarinnan hade i uppgift att se till att flickorna fick en anställning innan de skrevs ut.

Ansvaret för uppfostringsanstalten överfördes frånfattigvårdsnämnden till barnavårdsnämnden i Stockholms stad 1926 och namnändrades till Hemskolan för flickor, fr.o.m. 1937 kallad Barnängens flickhem. Verksamheten upphörde 1954.

I arkivets inskrivningshandlingar 1870-1924 (serieE 2) kan man läsa om orsakerna till intagning. År 1890, exempelvis, framgår det att 95 av 115 intagna flickor saknade båda eller en av sina föräldrar. Uttryck som "grovt vanvårdad"förekommer ofta.Misshandel i hemmet varinte hellerovanligt och ibland finns anteckningar om sexuellt utnyttjande.

I övrigt består arkivet till större delen av olika slags register som matriklar över intagna flickor 1870-1937, in- och utskrivningsliggare 1936-1954 och förteckningar över utackorderade barn 1880-1898.