Husets historia

Fasad av Stadsarkivet, fotograf Petter Magnussom
Stadsarkivet, arkitekter Gunnar Asplund och Sven Ivar LInd. Foto: Petter Magnusson (CC BY)

Stadsarkivet på Kungsklippan 6 består idag av en huvudbyggnad med originalläsesal och forskarsal, en samlingssal och sju magasinsvåningar. År 2004 byggdes huvudbyggnaden från 1959 ut med ett tre våningar högt glashus åt söder. Men innan dagens byggnad uppfördes finns en lång och spännande byggnadshistoria som börjar redan i början av 1900-talet.

Länge fanns stadens arkiv i Birger Jarls torn på Riddarholmen och länets arkiv, det vill säga landsarkivet i Rådhustornet på Scheelegatan. Det blev krångligt i längden både för forskare och för medarbetare att ha materialet på flera ställen.

Åren 1939-40 anordnade Stockholm stad en arkitekttävling mellan fyra namnkunniga arkitekter: Gunnar Asplund, Paul Hedqvist, Cyrillus Johansson och Ivar Ståhl. Sakkunnig i tävlingsjuryn var Ivar Tengbom. Ingångsvärdena var ett gemensamt arkiv för både staden och länet med forskarsal och magasin. Dessutom skulle arkivet vara skyddat från luftangrepp. Det var inte minst viktigt i rådande orostider.

Gunnar Asplund vann tävlingen med bidraget Nec spe nec metu (Utan vare sig hopp eller fruktan) men hann inte påbörja byggnaden före sin död på hösten 1940. Stadsarkivet blev Asplunds sista uppdrag. Hans nära medarbetare Sven Ivar Lind fick slutföra projektet.

BIld från schaktet i Kungsklippan där numera magasinen finns

Magasinen invigdes 1943. Då hade det stora schaktet som sprängts upp i Kungsklippan fyllts med ett helt sjuvåningshus rätt ner i berget. Från början var de fyra nedersta våningarna reserverade för militära ändamål. Resterande våningar användes av Stadsarkivet. Forskarna och medarbetarna fick hålla till godo med den provisoriska forskarsalen i det översta magasinet.

Andra världskriget försenade bygget av den administrativa våningen högst upp på Kungsklippan. Den invigdes först 1959. Men de dåliga tiderna hade gjort att Lind inte kunnat fullfölja Asplunds tankegångar fullt ut. I ursprungsförslaget var forskarsalens exteriör klädd med grovhuggen natursten som skulle matcha terrassmurarna mot Kungsholmsgatan och kring lekplatsen. Asplund hade också gjort arkivet fönsterlöst mot söder. Väster om entrén skulle så kallade taklanterniner släppa in dagsljus. Stadsarkivet skulle likna en borg.

Istället fick det bli fasadtegel med fönster i väggarna. Sven Ivar Lind fick även banta ner antalet lokaler, bland annat försvann ett bibliotek, bokbinderi och ett sammanträdesrum från det ursprungliga förslaget.

Invändigt fick Stadsarkivet konstnärlig utsmyckning med bland annat gobeläng i dukagångsteknik av Alf Munthe och Greta Gahn (i forskarsalen), en entréport i koppar av Per-Erik Willö som idag är utbytt mot en ny kopparport. Originalporten finns uppsatt i personaldelev av Stadsarkivet. Möbler och hyllor formgivna av John Kandell, dricksfontäner (en finns till vänster om huvudentrén) av Robert Nilsson och skulpturen Åldrarna av Bror Hjort.

Utanför byggnaden hälsar bronsstatyn Mimi (eller La petite baigneuse) av konstnären Gunnar Nilsson välkommen till arkivet. Parken runt huset ritades av stadsträdgårdsmästare Holger Blom och landskapsarkitekten Erik Glemme.

År 2004 byggdes Stadsarkivets lokaler till med ett glashus och moderniserades. Nybyggnaden är ritad av Berghs arkitektkontor. Konstnären Björn Olsén har utformat alla nya konstnärliga utsmyckningar, bland annat det skulpturala verket Arkivhyllan. Lindarna i parken utanför Stadsarkivet som tidigare stod på platsen där glasutbyggnaden nu finns har inspirerat till konstnärliga verk både i de publika delarna och i magasinen.

Fotografi från cafédelen på Stadsarkivet, fotgraf Petter Magnusson